Det är aldrig försent

Jag vaknade vid 11.30 idag och kunde till min glädje notera att solen sken som bara solen kan göra, det vill säga för fulla muggar. Därför bestämde jag mig på stående fot att det var perfekt väder för att grilla idag. Känslan att kunna tända utegrillen en söndag i mitten av oktober var obeskrivlig. Det blev grillat med sallad och rostade rotfrukter som tillbehör som resultat. Yngste sonen tittade förbi och delade måltiden med oss. Kändes nästan som förr i världen när vi hade alla våra barn hemma.

Det är aldrig försent, i vart fall inte att tända utegrillen och fixa en god måltid.

Jag jobbar annars väldigt mycket just nu, till och med mer och hårdare än vad jag gör annars. Fick ett erbjudande i veckan om att vara med och starta podcast, som det så fint heter när man sänder radio via nätet. Men jag insåg ganska snabbt att jag redan nu har alldeles på tok för många bollar i luften för att hinna med ett sådant engagemang också. Svaret från min sida blev alltså ett artigt ”tack men nej tack”. Min livsfilosofi är att om jag ska göra något så gör jag det med hela hjärtat. Annars funkar det inte.

Det har tydligen varit prinsdop i Sverige idag. Madde och hennes amerikanske äkta hälft har sett till att deras yngste avkomma fick lite vatten på skallen inför en hög inbjudna potentater. Alla kungafjäskare har kunnat beskåda spektaklet i statstelevisionens livesändningar. Alla gräto. Jag väljer att citera björnen Baloo i den tecknade Disneyrullen Djungelboken: Störtlöjligt! Här får ni en låt som jag tycker passar bra dagen till ära.

På återbloggande
Göran