Det är bara rock n roll

Hej, jag heter Göran och jag är beroende av musik. Så kan man kanske uttrycka det. Grejen är nämligen att det här med musik är en väldigt stor del av mitt liv. När jag lyfter skrot på gymmet är det viktigt att jag har rätt musik att lyssna på för att kunna prestera på max. Om jag lagar mat eller diskar är det samma sak. När jag sitter och skriver är jag beroende av att det är rätt sorts musik som strömmar ur laptopens högtalare. Vad är då rätt sorts musik? Mycket bra fråga som kräver sitt svar. I grund och botten är och förblir jag en hårdrockare av den där obotliga sorten. Just nu är det till exempel en liveplatta med gamla goa AC/DC som smeker mina trumhinnor. Men annars är jag en musikalisk allätare som lika gärna kan lyssna på lovsång, gospel, blues, klassisk musik, folkmusik, storbandsjazz och 60-talspop. Jag älskar att lyssna på filmmusik när jag jobbar och är helt ense med det finska bandet Nightwishs ledare och keyboardist Toumas Holopainen i hans resonemang om att kompositörer av filmmusik är nutidens klassiska kompositörer. Det i musikalisk väg som får mig att må riktigt dåligt är den där massproducerade och plastinpackade radiosmörjan, rap, hiphop och black metal. Men någonstans måste man ju dra gränsen.

Jag har till min förtvivlan upptäckt att jag inte kan lyssna på musik när jag ska transkribera. Detta på grund av att min totala koncentration då måste vara inriktad på jobbet att förvandla talspråk till skrivet språk, vilket är som att försöka förvandla vatten till vin. Jättesvårt, med andra ord. Men det är nog ett av ytterst få områden i mitt liv där musiken har tystnat helt. Annars är det bara rock n roll som gäller.

På tal om jobbet så har jag den stora glädjen att kunna berätta om två helt nya jobb som jag har gått in i på frilansbasis. Jag är numera nyhetsskribent hos Inblick och MMAnytt, vilket jag är oerhört tacksam för. Dessa två samarbeten betyder att jag efter drygt två års dubbeljobbande kan släppa taxiköret helt och istället säga att jag är egen företagare på heltid. Äntligen, som Gert Fylking skulle ha formulerat det.

På återbloggande
Göran

Det är aldrig försent

Jag vaknade vid 11.30 idag och kunde till min glädje notera att solen sken som bara solen kan göra, det vill säga för fulla muggar. Därför bestämde jag mig på stående fot att det var perfekt väder för att grilla idag. Känslan att kunna tända utegrillen en söndag i mitten av oktober var obeskrivlig. Det blev grillat med sallad och rostade rotfrukter som tillbehör som resultat. Yngste sonen tittade förbi och delade måltiden med oss. Kändes nästan som förr i världen när vi hade alla våra barn hemma.

Det är aldrig försent, i vart fall inte att tända utegrillen och fixa en god måltid.

Jag jobbar annars väldigt mycket just nu, till och med mer och hårdare än vad jag gör annars. Fick ett erbjudande i veckan om att vara med och starta podcast, som det så fint heter när man sänder radio via nätet. Men jag insåg ganska snabbt att jag redan nu har alldeles på tok för många bollar i luften för att hinna med ett sådant engagemang också. Svaret från min sida blev alltså ett artigt ”tack men nej tack”. Min livsfilosofi är att om jag ska göra något så gör jag det med hela hjärtat. Annars funkar det inte.

Det har tydligen varit prinsdop i Sverige idag. Madde och hennes amerikanske äkta hälft har sett till att deras yngste avkomma fick lite vatten på skallen inför en hög inbjudna potentater. Alla kungafjäskare har kunnat beskåda spektaklet i statstelevisionens livesändningar. Alla gräto. Jag väljer att citera björnen Baloo i den tecknade Disneyrullen Djungelboken: Störtlöjligt! Här får ni en låt som jag tycker passar bra dagen till ära.

På återbloggande
Göran

Spridda funderingar en lördagskväll i oktober

Vi befinner oss uppenbarligen i de stora galornas tid. I veckan som snart är lagd till historiens dammiga arkiv avverkades inte mindre än två stora artistgalor till förmån för människor på flykt. Jag hävdar att varje ansträngning, stor eller liten, för att hjälpa medmänniskor i nöd är av godo. Därför vill jag vara noga med att påpeka att jag inte på något sätt är kritisk till hjälpgalor i stil med ”Hela Sverige Skramlar” och liknande satsningar. Men ibland får jag en känsla av att Medel-Svensson tror att man kan köpa sig fri från sitt eget ansvar genom att skänka pengar när TV visar upp en lång rad med celebriteter som allihop sjunger för full hals i tjänst för mänskligheten. Jag vill inte låta gnällig men det kan lätt tendera att bli ett glittrigt jippo av det hela som slocknar lika snabbt som ett maffigt fyrverkeri. Det glittrar, sprakar och smäller så länge fyrverkeriet pågår och sedan är det slut. Arbetet att hjälpa människor på flykt är fortfarande lika skriande stort när galan är slut som innan den började. Låt oss inte glömma bort det.

Hösten har gjort sitt intåg i den delen av vårt avlånga land där jag bor. De senaste veckorna har vi varit hundvakt åt en ståtlig herre vid namn Diesel och jag har verkligen njutit av varje minut som jag har varit ute i vår närbelägna skog och knallat med honom. Höstlövens sprakande färger gör att det faktiskt ser ut som om träden brinner och det prasslar så mysigt av löven som redan ligger på marken när man går på skogsstigarna. Jag älskar hösten med sin klara, höga luft och de obeskrivligt vackra färgerna.

På jobbfronten har det hänt grejer kan man säga utan att överdriva det allra minsta. Sedan några veckor tillbaka medverkar jag på frilansbasis i nyhetstidningen Inblick. Det är ett mycket spännande samarbete som jag verkligen är tacksam för. En gammal kund har också knackat på dörren för att anlita mina tjänster som skribent. Det är Delikatesskungen som jag hjälper genom att uppdatera deras Facebooksida (surfa gärna in där och se till att gilla den) och blogg. Jobbet med nya boken, min tredje i ordningen, rör sig också framåt, även om en otålig själ som undertecknad alltid tycker att det kunde röra sig fortare.

Igår släppte det amerikanska metalbandet W.A.S.P sitt nya album betitlat Golgotha. Jag letade upp det nya albumet på Spotify och knockades direkt. Blackie Lawless och hans grabbar har gjort det igen. Det finns nämligen inte en enda dålig låt på Golgotha. Här får ni inledningsspåret på nya plattan.

På återbloggande
Göran

Ny bok på G

Just nu sitter jag och jobbar med min tredje bok i ordningen. Det kommer att bli en spännande bok om ett ämne som faktiskt berör fler än vad man kan tro. Nära döden-upplevelser. Här kommer ett budskap från mitt förlag.

”En påtaglig känsla av att vara död. Det egna jordelivet passerar revy i en slags snabbrepris. Hela upplevelsen präglas av frid och all form av smärta är borta. Många berättar om hur de färdas genom en mörk tunnel mot ett ljus som blir starkare ju närmare slutet av tunneln vederbörande kommer. Några berättelser innehåller möten med vänner eller anhöriga som avlidit tidigare. Andra personer vittnar om att de mött Jesus. En vanligt förekommande berättelse är att personen lämnar sin kropp och svävar omkring i rummet där han eller hon i ett slags fågelperspektiv ser sin egen kropp samt andra personer som befinner sig där. Vederbörande kan se och höra allt som händer i rummet innan han eller hon, oftast motvilligt, sugs tillbaka in i sin egen kropp för att till sist vakna upp igen. Vissa nära döden-upplevelser är dock inte lika fridfulla och harmoniska, utan innehåller element som är väldigt obehagliga.

Har du varit med om något som liknar detta? Skulle du vilja berätta om din upplevelse? Vi vill i så fall väldigt gärna komma i kontakt med dig som har varit med om en nära döden-upplevelse. Författaren och frilansjournalisten Göran Jacobson skriver just nu på en bok där fokus är enskilda personers nära döden-upplevelser. Boken kommer ut på Sjöbergs Förlag under 2016.

Vill du dela med dig av din upplevelse? Tveka inte att ta kontakt med oss i så fall. Känner du någon som har varit med om en nära döden-upplevelse? Tipsa gärna den personen att kontakta oss. Du kommer enklast i kontakt med Göran genom att skicka ett mejl till goran@content-writer.se.”

I´m back!

Hej, bloggosfären! Nu är jag här igen. Har du saknat mig? Efter ett par års uppehåll har jag beslutat mig för att veva igång bloggandet igen. Min ”nygamla” blogg, som alltså finns här på min egen hemsida, kommer att innehålla sådant som rör sig inne i huvudet på en författare och frilansjournalist som har hunnit en bit in i den gyllene medelåldern. För att tala klarspråk så kommer jag att blogga om det som händer i min vardag samt om mina åsikter angående det som sker i omvärlden. Det bör förtydligas med emfas: Mina åsikter är mina egna och jag är inte köpt av någon för att agera ”åsiktsmaskin”. Jag är ingen vindflöjel som byter åsikter lika ofta som jag byter kalsonger. Så är det bara.

Okej, när nu detta är sagt så kör vi!

På återbloggande
Göran

Har många strängar på sin lyra!